Länge sen, men de är de väl alltid.
Men känner att jag måste skriva av mig.
Fattar inte varför vissa människor ska förändras
helt plötsligt. Vad är grejen med det?
Jag har alltid sagt att man ska prata ut, men allt är för suddigt
för att jag ens ska kunna göra det.
Men om du vill mig något kan väl du öppna käften, du
berättar en sak för mig som du inte vad skyldig men ändå.
Och sen så vet jag inte vad som gick snett, men du är inte den
personen som jag lärde känna längre, du är ingenting som du va förut.
Men men vad ska man göra?
Är så trött på tjaffsa, överhuvudtaget.
När jag slutat tjaffsa med den ena så kommer nästa.
Och du var ändå en av dom som bad mig sluta umgås med sånt folk
för att jag bara blir sårad. Sen gör du exakt samma sak själv.
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Orkar inte skriva, trodde de skulle hjälpa lite men de gör
fan inte de, skiiit också.
Hörs när jag är på bättre humör.
BYE!
