onelastshot

Jag har aldrig känt mig så splittrad som nu.

Har äntligen fått insikt i mitt liv som jag inte tidigare förstott.

Även om vissa slängt de rakt i ansiktet på mig.

Så har jag hört vad de sagt men inte lyssnat, önskar att jag gjort det.
För då hade jag sluppit såra människor runt om mig,
utan att de egentligen har varit mina beslut.

Att leva i ett sånt förhållande är inte så lätt att gå ur hur mycket man tror det,
när man står utanför och inte varit med om det själv.
Man tror att man har kontrollen själv, valen man väljer att göra är ens egna.
Men egentligen styrs man som en fjärdstyrd robot.
Jag är hemskt ledsen om jag sårat några, vilket jag vet att jag gjort.
Och jag har bett om ursäkt till de jag verkligen vet att jag sårat.

Och under en gång av de här 2 åren hittade jag världens bästa kille, men
psykiskt så var jag inte värd han, inte enligt mig själv eller en viss annan person.
Och tog ett beslut som jag inser idag inte alls var mitt eget.
För hade jag fått beslutat utan någon utpressning utifrån så hade jag fortfarande stått vid din sida.
Jag tycker så inåt helvete mycket om dig.
Och gör det fortfarande, de förstod jag när jag såg dig för någon dag sen.
Och de sårade mig så mycket när jag insett vad jag gjort mot dig.
Men nu har jag bett om ursäkt, inte förklarat mina felaktiga beslut och mitt felaktiga beteende.
Utan sagt förlåt från hela mitt hjärta.
Hoppas du förstår att du är guld värd och att jag fortfarande tycker om dig!
Saknar dig så de gör ont.
Och att få se en liten del av de vi hade igår, krossade mig.
Jag längtar tillbaka, vill börja om på nytt med dig.
Men tänker inte pressa dig, tänker inte säga något, för du verkar må bättre.
Och jag förstår att du kanske inte kan ge mig en chans till efter de jag gjort.
Men vill att du ska veta att mina tankar finns hos dig dagligen
och där kommer de vara långt fram över.

Ibland är man verkligen blind och maktlös,
även om man inte inser de
förens det är försent....

Jag skulle ändra så mycket om jag bara förstått vad som försigick.